Kortfattat kan dagen beskrivas så här: bra, tankfull, irriterad, glad, glad som faan, besvärad, arg, lycklig, besviken, salig, salig, salig, smärre katastrof, katastrof nedgraderad till showstopper?, leende från öra till öra, grinig, gla. Och just i den ordningen.
Fast ni kanske vill ha lite mer fakta änså? Ok, dagen började bra, återigen schysst frulle (gillar idén de har här med att man blandar bacontärningar i äggröran)
Vid kvart över åtta så beger jag mig iväg mot Auschwitz II / Birkenau och resan dit är inte så lång. Är så tidig så det inte är så mycket andra besökare här ännu så vandrar runt, fotar lite och blir återigen tankfull. Det svåra att fatta här är hur stort det är, om ni kollar på bilderna så ser man att det är taggtråd så långt man kan se åt alla håll. Varje träbarack hade två skorstenar, räkna hur många ni kan se, och då kan man ändå anta att det är ganska många som har rasat med åren.
När jag ska åka härifrån så tappar jag låset till tankväskan, och funderar på hur jag ska lösa detta problem, tackolov så hittar jag låsen efter en kvarts sökande eller så. Nu får jag roa mig med att trycka till det då och då så det inte lossnar igen. Idag är GPSen och jag vänner och den letar fram den ena vägen krokigare än den andra, så humöret kommer tillbaka. Men sen gick GPSen och la sig igen, den tar inte laddning. Mekar med det ett tag i vägkanten men får ingen ordning på det. För köra med kartnavigering idag.
Ger mig iväg igen, och tar en chansning på väg till Krakow där målet är saltgruvan. 
Chansningen går hem och det är ytterligare en underbar liten väg jag har hamnat på snart är jag i Krakows utkanter men någon ledtråd hur jag ska hitta till Saltgruvan hittar jag inte så lite besviken styr jag mot Zakopane när en skylt med riktning dit dök upp.
Men vilken väg det var sen! Motorled i norra/mellersta Polen går inte alls att jämföra med motorled i södra delen. Tvåfilig, helt underbar beläggning och kurvor som kräver sina nerlägg. Vägen övergår sen till enfilig och börjar likna alpväg med riktiga kurvor och ofta. Här måste jag väl erkänna att jag kanske har “råkat” korsa en eller annan heldragen linje idag, det finns rakor som är gott och väl tillräckligt långa för hoj att köra om, men inte bil så jag kan leva med det…
Jag hade ju trott att Zakopane var en skapligt liten by så det lilla hotellet jag hade siktat in mig på i GPSen skulle gå att hitta ändå, så när jag glider runt i staden, med en skapligt öm ändalyckt så står jag upp, vid ett gasuppsläpp så parerar jag genom att lägga vikten på tankväskan. KRACK så går fästet av, vilket är en smärre katastrof då jag inte har möjlighet att få ned sakerna som ligger där i resterande väskor. Att det vart lite repor i tanken gjorde en inte gladare direkt. Med en hand för hojen och en hand för väskan tar jag mig ned till staden igen för att shoppa en rygga. Lysande rygga hittade efter nån timme (därav minst 50 minuter gick åt till att hitta någonstans att parkera). Problemet med denna lösning är att jag inte kan ha karta eller GPS så att jag kan se dem, så hur ska jag hitta nu? Dax att ge sig av hemmåt…. Nä, jag testar att memorera karta en dag och se hur det går.
Ger mig av med min nya rygga (inte så jag garvar av att behöva åka med rygga heller det brukar kännas efter ett par mil) i jakt på valfritt, lämpligt hotel. Mitt i jakten så hittar jag en väg som går ur stan, men den måste bara testas en bit. 
Efter någon mil så vänder jag tillbaka för att hitta hotell då hungern (eller törsten) börjar göra sig påmind. Jag hittar ingen hotell alls på de vägar jag åker på lite grinig så svänger jag in på ett hotell som ser då där halvkul ut precis utanför centrum. Och för första gången den här resan så bor jag på ett hotell som man tänker att ett hotell från kalla krigetstid ska se ut. Men det funkar.
Beger mig in till de centrala delarna för att hitta något att äta, och titta i lite butiker, det är ju ändå i en alpin ort jag är i. Efter en lysande kall en det första jag gör så strosar jag runt ett tag (och självklart så hittar jag minst 7 hotell när jag flanerar runt, typiskt!) innan jag fastnar för ett ställe att käka på . Det fanns massa lamm på menyn, men de serverades nästan uteslutande med sås på fårost så vågade jag inte chansa utan valet föll på
någon form av fläskkött serverat med svamp från dalen, det beställdes rostad potatis till detta och en öl så klart. Prick hundringen gick det på och var attans gott. Efter det så vandrades det runt en stund till i stan för att sen komma hem i tid. Måste ju memorera en massa karta, och skriva någon form av noter så jag inte hamnar helt fel imorrn. Hoppas det funkar… Trivs på tok för bra här i bergen för att jag vill åka hem nu.
Liten fotnot om dagens vägar. Ni som kör hoj i Stockholm. Ta slingerbulten, men gör den 10 mil lång, med bättre beläggning och tvåfilig bitvis. Och så slänger vi på lite kuperad terräng också 🙂
Leave a Reply