Cowboysar-dag idag. Vaknade i gryningen och fick i oss vår frukost. Drog på oss samma kläder vi har varje dag när vi är ute på vägarna, vädertåliga kläder, handskar och boots. Hämtade ut hästarna på stallet bredvid hoteller där en dräng vakat över dem under natten. Idag skulle vi ta oss över bergen till det förlovade landet, Slovakien, på andra sid. Vägen slingrade sig uppåt och hästarna fick jobba hårt i kurvorna för att behålla farten. Vi kom ikapp en lång karavan, många kilometer med i stort sätt stillastående ekipage. Vi kunde som tur va passera dem utan större mankemang och lyckades undvika att eldstrid utbröt där vi trängde oss fram.
Landskapet var storslaget när då och då kunde ta oss tid att speja ut över vidderna vid välbehövliga drickapauser. Solen bröt nästan igenom och torkade så småningom våra sen gårdagen våta paltor. Men vi kännde hur ovädret ändå hängde där i luften, och stessade på våra pållar för att hinna ner till dalen innan kvällen och regnet skulle komma. Att övernatta ännu en natt på berget var otänkbart. Vi kände redan då, där uppe, att de slingrande vägarna längs bergsmassivet, vyerna och att vara där som två cowboys skulle bli minnen för livet om vi bara lyckades ta os ner med det i behåll.
Fram på den tidiga eftermiddagen kom vi så till en stor stenruin där vi stannade för lunch, det fanns en servering där som kunde langa fram lite fisk, potatis och ris. Precis vad vi behövde för att kunna fortsätta färden. Och fortsatte gjorde vi. Vägen var slingrigare nu men med mat i magen och två urstarka hästar var det blott en fröjd att färdas där tillsammans. Inte ens det regn som föll lätt till och från kunde ta lyckokänslorna från farten och känslan av äventyr ifrån oss.
När vi började närma oss dalen och vägarna blev rakare fick hästarna stanna och dricka och vila en stund. Sen bar det av i full fart mot hotellet. Med så mycket kraft under oss och glädjen av att ha målet så nära, fanns inget behov av att pausa nåt mer och med en kännsla av odödlighet flög vi fram de sista milen.
Snabbt in på centralhotellet, av med skitiga paltor, på med hyffsat rena och så ner på den lokala tavernan. Råbiff med rostat bröd och ett par öl fick vi i oss, och nu är det dags att sova. Imorgon väntar ett nytt land.
Leave a Reply