Bra start på dan. Jag vaknade som vanligt av att Sigge snarkade, hade väckt honom ett antal gånger under natten på grund av detta. Det fina i kråksången är att jag tydligen också snarkar men han är rädd för att väcka mig då jag förmodligen skulle bli sur. Vilket jag också skulle blivit. Klockan var hursomhelst väldigt lite så vi hann med att kolla in en tjeckisk film så vi ska förstå lite om deras kultur när vi så småning om kommer dit. Så åt vi frukost på slottet efter att varit ute och kollat på ägorna och konstaterat att “it’s nice to own land”. Till frukost blev det vanlig frukost plus inlaggd ål, något jag förmodligen kommer att lägga till till min frukost hemma. Bra skit. Så åkte vi iväg.
Började med att stå i kö, men när en ambulans med blåljus körde förbi oss tänkte vi att det säkert bara var en trafikolycka och det behöver inte motorcyklister från andra länder vänta på, så vi körde om hela kön. Några kilometer bara. Det var ingen olycka utan ett vägarbete, men det var ju för sent för att hitta tillbaka till våra platser i kön så vi fortsatte att tränga oss. När vi så äntligen passerat hela kön och vägen låg fri framför oss svängde Sigge in på en tvärgata. Där hade han hört att det skulle finnas ett ännu värre vägarbete, där det knappt fanns en väg att köra på kvar. Mycket riktigt, bara ett smalt, guppigt och lerigt spår fanns kvar att köra på. Snyggt jobbat Sigge, vi vill ju se det riktiga Polen inte nåt jävla skrytbygge till väg. Hur som så tog även detta vägarbete slut efter några mil, bland annat bakom en asfaltsläggare i snigelfart. Sen blev vägen slät, och rak. Tyskt rak. Så var det så fram till det kloster som var målet för lunchen. 
Det var ett kloster som Svenskarna försökt ta under trettioåriga kriget, men misslyckats. Därför tänkte jag att vi här kunde få se lite spår av Sverige, eller en kommentar där polackerna slog sig för bröstet efter att ha motat bort Svensken. Icke. Men vi kollade på klostret och katedralen och fick i oss korvlunch. Sen fortsatte vi på de raka vägarna, med den enda variationen att det duggade till och från.
Således kom vi till Auschwitz uttråkade och lätt fuktiga, checkade in på hotellet och tänkte duscha snabbt för att dra och kolla in lägret och plugga på lite så vi skulle svara rätt när guiden imorgon ställer retoriska frågor om det. Sigge gick in för att kolla muggen och kom ut efter en stund och sa att muggen är trasig, och att det inte var hans fel. Min vana trogen gick jag in för att kolla vad han nu ställt till med. 
Det visade sig att hela muggen, som var vägghängd, har släppt från väggen och hänger löst i sina fästen. Skitsamma, vi va ändå inte bajsnödiga och nu skulle vi kultivera oss. Snabb dusch och ut. I regnet. Det blev promenad till stan istället och kött på restaurang. Auschwitz får vänta till imorrn.
Leave a Reply